Phjuu hur kan så små varelser vara så snabba och hur kan dom föra sådant liv dessa ljuvliga varelser :)

Ja det kan man fundera över, dom vet att tala om för alla om dom är lite missnöjda, ofta händer det att dom ligger bakom zorba efter att ha klättrat över henne i tron att det finns något roligare där och eftersom så inte är fallet så blir det till att skrika lite så att matte eller husse kommer och lägger till vid mammas bröst....mums

Men annars måste jag säga att det går så bra, våran zorba är en supermamma - matar tvättar och står i. Nu t.om går hon ut i trädgården och springer några varv efter sin älskade donk, men dock bara en kort stund.

Några som uppskattar hennes utflykter är kompisarna sessan och harry för än har dom inte vågat fram till valplådan - en blick från zorba räcker långt :)

Jag antar att det bara är att njuta nu några veckor för sen blir det väl full fart - tur att våren kom med valparna haha så vi kan vara ute så mycket som möjligt.

Jag sätter ut lite bilder men gud ska veta att dom är inte så samarbetsvilliga vid fotografering dom små.