Ok vi snackar om våra whippar som spårar och jagar och jodå det gör mina med MEN i dag när vi var på skogsprommenad med lösa hundar försvan min pappis. Han satte näsan i backen och drog som en avlöning in i skogen,helt blokerad i skallen och hörde absolut ingenting.
Med en klump i magen såg jag hans yviga svans försvinna i snåren....att springa efter hade varit helt lönlöst,vet ni hur fort en liten papillon kan röra sig i skogen.
Nu var vi så långt på skogsvägen att det var dax att vända, vi gjorde så och gick i snigelfart tillbaka mot bilen (vi hade varit ute ca 1 timme) det är helt makalöst hur många tankar som far genom skallen bär ens lilla hund är borta - med ett mantra i skallen att han skulle komma snart närmade vi oss bilen.
Och då som ett under såg vi en liten grön-vit (han hade reflexväst) studsa i snåren och där kom han mitt lilla trassel, han var "bara" borta 30 minuter men jag kan säga att det var väldigt långa minutrar.
Kanske ska tillägga att naturligtvis var det tjejerna som hörde honom först :)
Nåja nu är vi hemma i värmen igen och hoppas att vi slipper fler äventyr av det här slaget.
